Skeuomorphism
Skeuomorphism har kommit i ropet (gammelsvenska för "trendat") de senaste månaderna. Ordet betyder att någonting antar den visuella skepnaden av något annat som kommit före, även om det inte behövs för funktionens skull.
Ett praktexempel är "qwerty" layouten på de flesta tangentbord. (som även är ett praktexempel på fördelarna med öppna standarder). Anledningen att bokstäverna ligger som de gör är för att undvika att armarna på gamla skrivmaskiner inte skulle haka i varandra. Tangenter som trycktes ner ofta i följd lades så att det skulle bli lite svårare att trycka ner dem snabbt, vilket i sin tur ledde till färre avbrott för hårdvarutrassel vilket i sin tur ledde till att man skrev snabbare.
Dagens tangentbord har inte det problemet men tangenterna ligger kvar där de ligger, om man inte byter till Dvorak eller någon annan snabbskrivningslayout vill säga.
Så en begränsning från den gamla tekniken fördes över till den nya. Dock inte helt utan anledning. Det hade varit ganska irriterande om folk som lärt sig skriva maskin helt plötsligt måste lära om.
Men varför får vi en massa sökträffar på skeuomorfism helt plötsligt? Jo, det visade sig att jag, som vanligt, inte var ensam om att ha tröttnat på Apples fäbless för skeuomorfism. Andra, betydligt större spelare, hade också fått nog. Ja det verkar som att vi har en ny -ism på väg att rulla ut på webben. Sen fick skeuomorfismen ytterligare en knuff i trendbarometern när Scott Forstall fick sparken från Apple och Sir Ive fick ansvar för UIt . Från många håll hördes förhoppningar om att Apples GUI nu äntligen skulle bli lika behagligt för ögat som dess hårdvara. Jag tror i och för sig att Mr Forstall fick foten på grund av kartfiaskot snarare än att han troget återskapat lädret från stolarna i Steve Jobs privatplan i "Find my friends" appen.
Avslutningsvis vill jag var extra tydlig med att påpeka att det visst finns poänger med att ta till skeuomorphism ibland. Det jag vänder mig emot är när det leder till begränsningar.