På andra sidan Uncanny Valley

Första gången jag stötte på fenomenet denna bloggposten kommer försöka sätta namn på var på en demo av ett CMS. Utvecklarna visade stolt upp att det gick att redigera kod på nätet “Direkt i browsern!”, och att texten färgkodades precis som i en “riktig” IDE.

Ingen var imponerad. De som höll i demon underströk hur mycket tid de lagt ner på detta. Det var tydligt att de förväntade sig, om inte stående ovationer, så åtminstone ett kollektivt “Ååååhhhh!”.

“En tillräckligt avancerad teknik är omöjlig att skilja från magi” skrev Arthur C. Clarke och det kan jag hålla med om. Men innan vi når dit kommer vi (främst utvecklare) behöva förlika oss med att teknik blir lite tråkig.

Google visade med stolthetsdarr på rösten upp sin Next Generation Assistant på årets upplaga av Google I/O. Den gjorde i stort sett vad dagens assistent kan göra men den behövde inte skicka ljud till en server för analys. Det gav snabbare respons och möjligheten att föra en pågående dialog utan att hela tiden behöva säga “OK Google”. Deras assistent blev med andra ord så pass lik en människa att den slutade imponera.

“Jaha, du klarade av att boka en taxi utan att jag berättade var jag befann mig, men du frågade inte om du skulle ställa in ett extra tidigt larm med tanke på hur dags jag måste upp.”

Vi pratar ofta om uncanny valley och hur det ställer till det när teknik börjar närma sig mänskligt utseende/beteende. Vid en gräns blir det tillräckligt likt för att se verkligt ut, men små skillnader gör att det känns så pass onaturligt att resultatet blir obehagligt.

Vad vi behöver nu är en term för när saker blir så pass bra att vi tar dem för givna. Då vi börjar ställa orimliga krav i still med att “Det där klarar min femåring av”, eller helt enkelt inte blir imponerade av något som krävt enormt mycket arbete för att åstadkomma.

Google har bevisligen lagt ner väldigt mycket arbete på sin Second Generation Assistant. Det är en full .0 uppgradering, inte en inkrementell ökning. Men för mig var det bara gäsp.

För varje steg upp ur Uncanny Valley vi tar så förväntar sig användare det dubbla.

Jag hade tänkt att kalla fenomenet Familiar Knoll (den bekanta kullen) men frågan är om det inte är en bergsvägg som måste bestigas. The Familiar Cliff.