Ingen bryr sig om framtiden

Men det är inte den pågående klimatkatastrofen jag tänker skriva om utan något mycket enklare — hur poänglöst det är att ha sett framtiden när ingen är intresserad av det man har att berätta.

Jag kom att tänka på detta när jag såg ett fejkat videoklipp där det såg ut som att diverse amerikanska politiker och företagsledare rånade ett närlivs.

Det har länge varit uppenbart att dagen då vi skulle kunna skapa sådana videoklipp utan större ansträngning inte var långt borta. Ändå blir jag överrumplad när den plötsligt är här. Jag ser många ställa de klassiska frågorna: Vad gör vi nu? Vad händer med våra kollektiva sanningar? Kan ingen tänka på barnen?

Själv funderar jag istället på varför vi inte gjort något för länge sedan. Något så torrt som en ISO standard för uppmärkning av verifierat innehåll och personer, samt hur dessa måste verifieras, känns plötsligt som ett måste — något vi hade kunnat ta fram för fem år sedan. I stället har vi EU som bråkar med X om vad en blå bock egentligen betyder.

Att se framtiden

Några gånger under min karriär har jag varit med i team som prickat in kommande tekniker flera år i förväg. Det känns som att det borde gett oss ett enormt övertag. Lite som att veta nästa veckas lottorad. Men det har aldrig gett oss några större fördelar.

När vi lanserade vår första skarpa responsiva sida åt en betalande kund 2007, ja året före sommar-OS i Peking, så trodde vi att vi hittat en guldåder, nu skulle alla kunder ösa pengar över oss och be oss bygga webbplatser som såg bra ut på alla tänkbara skärmstorlekar.

Så blev det inte.

Istället fick besvara frågan “Vem surfar på sin mobil?” med “Just nu ingen vilket inte är så konstigt eftersom webbsidor blir oläsliga på mobiler” cirka fjorton miljarder gånger utan att någon brydde sig.

Den bittra sanningen är att de gjorde rätt. Vi låg på tok för långt fram, och de hade helt andra utmaningar i stil med “Vem ska ta ansvar för vår webbplats?” och “Vad vill vi egentligen med vår webbplats?” Att ett gäng nördar kunde få den att se snygg ut på allt från en Nintendo DS till en Nintendo Wii var i sammanhanget helt ointressant.

Så det är inte konstigt att ingen tog tag i det där med falska bilder för flera år sedan. Vi har fullt upp med det som sker här och nu—framtida hot nedvärderas, medan samtida hot överskattas.

Nu är det uppenbart att det här har gått helt överstyr, och kommer leda till problem. Att vem som helst kan generera bilder som de här intill är inte oproblematiskt.

Ja, det spelar roll. Nej, det är inte som Photoshop

Historiskt sett har bilder haft stor inverkan på samhället, ett exempel var den fruktansvärda bilden på en drunknad femåring som låg uppsköljd på en strand efter att ännu en överlastad människosmugglarbåt sjunkit i Medelhavet.

Det finns fler.

I framtiden kommer sådana bilder vara lätta att avfärda eller förfalska. Problemet är alltså inte bara att folk enkelt kan skapa fejkade bilder, utan att folk även kan säga “Den är fejk” om verkliga bilder. Och nej, det går inte att jämföra med Photoshop. Vi lever plötsligt i en värld där vi får utgå från att alla bilder är fotomontage tills motsatsen har blivit bevisad.

Framtiden är fullt synlig för den som skrapar aldrig så lite på ytan av samtiden. Men ingen bryr sig. Vem har tid att anpassa Europa för de kommande säsongsbaserade flyttströmmarna som kommer att orsakas av olidligt heta somrar i syd och gråblaskig “vinter” i norr?

Ingen.

Vi har fullt upp med att försöka reda ut vad vi ska göra nu när vi inte längre kan tro våra ögon.